Färre följeslagare

HA !!!
Det här är inte möjligt (eller - jo de är det uppenbarligen), snacka om att skriva sig själv i fördärvet.
Upptäcker just att antalet personer som följer min blogg (via Blogger) har blivit färre. Förvisso endast med 1 person. Men de har minskat i antal.
Jag skriver alltså så illa !?!
Så trist. Så jämmerligt dåligt så till och med läsarna tar bort mig från sina listor.
Är detta början till en trend?
Kan man ana hur vindarna är på väg att vända och att jag snart kommer vara ett minne blott i Blogglandet.
Känner hur min blogg sakta sakta dras ned i den mörka avgrunden.
Ned i det svarta hål där andra kassa, mindre nogräknade bloggare befinner sig, bloggare som inte hör hemma någonstans.
De som inte kan sin Molly, som kallar sina plagg för 'fel' saker, de som är otrogna med H&M och Gina Tricot och som aldrig ägt ett OMplagg till ordinarie pris.
Det ljusfattiga näste dit grandseigneur Holknekt skickar de oönskade, de som dissar mer än hissar och de som inte betalar för sig.
Jag erkänner, jag är en kass Mollybloggare.
Jag är en usel inredningsbloggare
Jag är en oduglig livsstilsbloggare
Jag är en knackig krönikör
Men framförallt är jag osedvanligt dålig på att söka jobb.

Skäms, igen
/Carina

Lördags..

Fasiken, känner pressen.
Inte ett inlägg sedan i lördags.
Det började med att jag inte hade tid, sedan hade jag inte lust och nu känner jag stress.
Ja ja, jag är en utmärkt skapare av detta själv – jag vet.
I lördags var jag som sagt på Odd Molly utförsäljning.
Misstänker att fler bloggare var där så rapporter om vad som fanns har säkerligen redan läckt ut.
Min känsla var att det fanns mycket. Väldigt mycket.
Förstås mest i små storlekar men mer än väntat i de större.
Hittade otroligt många plagg som aldrig tidigare sett dagens ljus. Alltså sett ur mitt perspektiv.
En del snygga (men små) och andra fasansfullt förfärliga – allt är relativt.
Mest var jag förvånad över priserna. Det var dyrt. Jädrigt dyrt.
För mig är en märkesutförsäljning synonymt med ’bra’ priser'.
Bra priser är MINST 50% å gärna betydligt mer än så. Mycket mer.
För att vara en utförsäljning var det jäkligt dyrt. Förbaskat dyrt.
Blev ett inköp.
Ett förhållandevis dyrt sånt. Återkommer.
Tog därefter en hundpromenad på Vanadistoppen.
Underbart vinterväder.
Slutet gott allting gott. Men dyrt.

Pressad
/Carina

City Calling

In till stan idag.
Å ena sidan är det skönt att gå runt själv. Jag går i min egen takt. Kollar på mina saker. Provar vad jag vill – hur länge jag vill.
Gillar helt enkelt att gå i stan själv.
Japp, så är det.
Å andra sidan är det trevligt med sällskap.
Lite smakråd. Lite fniss. Lite fika.
Just ta en fika funkar INTE utan sällskap.

Fika inklusive sällskap hade jag här om dagen på IKEA.
Jag och Ancan spenderade ett antal timmar i det stora varuhuset.
Och dra på trissor vad mycket saker jag hittade som jag inte kunde leva utan.
Saker som jag inte ens visste att jag behövde.
IKEA är ett fantastiskt ställe.
Men mest köpte jag ljus.
Jag köpte mängder med ljus.
Köpte ljus för ett fyrsiffrigt belopp (tack snälla Ingvar för det fina plastkort du givit mig och därmed möjliggjort detta massljusinköp) - sant!

Ljushuvudet
/Carina

Mähhh fredag...

Fasiken fredag igen och jag har inte förberett en enda rad.
Jädrars vad irriterande.
Det betyder att jag måste skriva Fredagsmail rakt av. Lite live performance. Här nu och direkt.
Jag som brukar planera, vända och vrida på orden innan de sitter.
Får plocka från verkligheten.
Idag, eller just för stunden känner jag mig ledsen. Lite låg.
Mest för jag känner att jag inte lyckats med något som alla föräldrar har som grund i livet – att det går bra för ens barn.
Att de ska få sunda värderingar OCH bli socialt kompetenta är en sak.
Checked (är inte helt oduglig). Men något fattas. Jag måste ha missat något.
Nej. Söker ingen välvillig förståelse, solidariska klappar på axeln eller deltagande kommentarer.
Jag skriver för att få det ur mig. Att lätta på trycket.
Mammor är väl också människor.
Glada. Svaga. Sårbara och ömma.
Vilda. Varma. Vackra och arga.
Det finns stunder då jag kan tänka. ’Med all den oro det innebär att vara förälder, med all den rädsla, känslostormar som det förde med sig – var det värt det?’.
Självklart blir svaret alltid ’JA’.
Likförbaskat bubblar den ironiska ådran upp i mig när folk envisas att i sin ’statusrad’ på Facebook notera, ’Jag älskar mina barn bla.bla bla.’.
Nähäää.
Jädrar det hade jag aaaldrig trott. What a surprice. Vem vill vi bevisa det för?. Vem behöver den bekräftelsen via Facebook?.

Woopsie daysie.
Här sitter vi visst och blir smådjupa. Upp ur gruvan.
Perre jobbar daghelg.
Jag ska ’yippie ki-yay’ på Odd Molly utförsäljning.
Denna gång mest storlek 1, så som en solklar 3:a låter det som ett billigt och riskfritt nöje.
Och sönerna då?
Inte den blekaste…
'Men jag älskar dem sååå och de är de bästaste i världen. Och snyggaste. Och snällaste . Förstås'
Ett scoop, eller hur?

Misslyckad i det mesta
/Carina

Idag IKEA

Skulle till IKEA igår. Bl.a.
Först bytte ’vi’ (läs Perre anlitade en däckbytarfirma) till vinterdäck på min Swift. Kändes som om det var dags.
Och så shoppade jag. Flera saker.
Jag älskar att shoppa. Man kan säga, utan tvekan att jag är förträffligt bra på det. Bränna pengar alltså.
Jag undrar om det finns något jobb där en av huvudsysslorna är att shoppa?
Jag hade varit som klippt och skuren för den uppgiften. Något av ett proffs. God smak i kombination av tålamod och fantasi (eventuella potentiella arbetsgivare kan maila mig på adressen till höger).
Sen åkte jag till IKEA.
Framme 16.15.
Inser att jag ska vara på Helenes Krog 19.00 och innan dess duscha, fixa och allt annat som föregår ett besök bland civiliserade människor.
Vände och åkte hem. Utan att gått in på IKEA.
Kvällen då.
Kul, som vanligt.
Hade gäster i form av ’gamla godingen, kalaspinglan, bästa tjejen Åsa’ med fästman, bror och flickvän – hoppas att ni var nöjda med kvällen och tack för att ni kom!
Först ut på scen var JanneW – för kvällen något disträ (säger då jag som vid det här laget sett geniet från Hökarängen ett antal gånger). Men bra.
Sen kom Jakob Öqvist. Alltid bra.
Utav alla gånger jag nu har haft nöjet att underhållas är Jakob absolut den som bland gästerna fått högsta betyg. Alltid
Efter paus var det mannen från väster, norrbaggen Rune Sörlies tur.
Träffsäkra skämt om än något lågmäld och att skämta om sig själv går alltid hem bland publikum.
Sist ut, den briljante Kodjo Akolor.
Han pratar. Hela tiden. Han gör mer av en ’akt’, vilket han gör förbaskat bra.

Nu till IKEA
/Carina

Eftersom Åsa och Lasse inte kunde enas om att vara bra på bild samtdigt presenteras här två bilder där Åsa är bra på den ena och Lasse på den andra - vilken som är vilken är var å ens egen bedömning.

Tips?

Idag är det väder – herrejisses vilket coolt väder.
Minusgrader och stormbyar – wow!
Här om dagen var jag ute och traskat i snö, slask och salt.
Salt är gott på mörk choklad och mat.
Snö och slask funkar med bra kläder.
Hund älskar snö och slask. Hund tycker att det är mycket roligt.
Det betyder blöt hund.
Blöt hund går att torka. Mindre roligt är hur mina stövlar ser ut. Det är otroligt oroligt.
Fråga?
Någon sko –och stövelexpert där ute som har lite goda tips på hur man får ordning på UGG´s som utseendemässigt har antagit någon form av kamouflagemönster?

Mindre nöjd
/Carina

Vissa dagar...

Ibland får man ingenting vettigt gjort.
Det här är en sådan dag. Man bar fastnar. I ingenting.
Ibland orkar man inte ens blogga, man har liksom inget vettigt att komma med.
Inget alls.
De är i de lägena man gör bäst i att vara tyst.
Krypa upp i soffan. Bara vara. Mest tyst.
Men har man ett ’mission’ så har man.
Vettigt eller ej.
Vi är stolta att imorgon på Helenes Krog kunna presentera killen som syns varje morgon på KANAL 5 i ”Vakna med The Voice”, varje fredag på TV4 i ”Idol eftersnack” - JAKOB ÖQVIST. Från "Morgonpasset i P3" kommer fantastiskt rolige KODJO AKOLOR. Kommer gör även Bert Karlssons favoritkomiker från "Talang" TALANG-SEPPO och sist men inte minst har vi vår norska favorit RUNE SÖRLIE känd från Norges version av ”Så ska det låta”.
Kvällens MC är SVENNE BRUNDIN.

Håglös
/Carina

Det går inte alltid hem...

Jag skriver inte alltid som jag gör och jag gör inte alltid det jag skriver.
Bloggen är mer ett uttryck för mina tankar än en dokumentation över varje steg jag tar.
Jag vet att detta med ironi är knepigt. Rent av jättesvårt. Ibland.
För mig handlar det om humor.
Man blir glad av humor.
Det är underhållning. För mig. Det har blivit lite av mitt signum.
Mitt förra inlägg var både självironiskt och rappakalja. Allt i en av mig sedvanligt blandning.
Tror inte alla förstod och uppfattade det.
Så tackar för de ’hejarop’ jag fått om att söka jobbet.
Vad som inte framgick var att jobbet var ett vikariat på en månad och att min s.k. ansökan icke var äkta vara. I alla fall inte så som jag skrev. Där.
Det vore iofs kaxigt att skicka en sådan ansökan. Men sannolikt rätt korkat. Och jag är yrkesmässigt inte särskilt kaxig. Tyvärr.
Jag själv ’skuggläser’ allt som ofta andra bloggar. Det så jag får ett ’hum’ om innehållet och utefter det ’hummet’ skriver jag en vänlig kommentar. Eller i alla fall en kommentar.
Ibland ironisk.
Känns som om de som lyckönskat mig har gjort det samma.
Inget fel med det. Surfar man runt på mängder av bloggar mäktar man inte grotta ner sig i varje skrivet ord. Jisses, vem orkar det???
Ja – jag skickade iväg en ansökan. Sant
Nej – jag tror inte att jag har ett uns av chans. Glöm inte att jag verkligen inte har någon som helst erfarenhet av att skriva.
Såg på tv igår att så mycket som var fjärde svensk har en dröm om att ge ut en bok.
Jag hade ingen sådan dröm. Hade inte ens tänkt tanken.
Innan massa nedrans bloggare satte griller i huvudet på mig.
Faan ta er ;)


Platonisk ironisk
/Carina

Sofia ?

Det kom ett mail ’Sofia vill tipsat dig om ett jobb som skribent och webbredaktör. På Riksidrottsförbundet’.
Vem tusan är Sofia, jag känner ingen Sofia.
Letar i minnet men nej, kommer inte på någon Sofia.
Egentligen vore det här klockrent, nästan perfekt. Om jag nu var journalist, hade 3-års dokumenterad skrivbakgrund eller annan relevant utbildning.
Tror inte att Nyhetsbrev för Farsta IBK räknas. Tyvärr.
Men vad tusan, jag slänger iväg en ansökan.
Svaret kan inte bli annat än en sårad själ, panik, håravfall, skrivkramp och depression.
Tar ett djupt andetag.
’Här med söker jag den av er utannonserade tjänsten som Webbredaktör.
Har ingen erfarenhet av att skriva professionellt men jag känner en journalist som brukar läsa min blogg. Hon tycker att jag skriver bra. Det har hon sagt. Flera gånger. Hon tycker till och med att jag ska skriva en bok. Det har flera stycken sagt. Alltså bloggare.
Min gamla granne var också journalist. Numera skriver hon mest ungdomsböcker. De är jättebra, en av dem har vunnit pris.
Och så är jag sportintresserad. Oerhört.
En gång har jag också sportat, eller menar flera gånger med olika idrotter. Fast mest har jag suttit i secket. Det är jag väldigt bra på.
Jag är också bra på datorer. Min mamma kan ingenting om dem.
Och så är jag en god kommunikatör. Mycket’

Sådär ja!
Verkligen bra. Varenda chefredaktör kommer slåss om mig.
Stora Journalistpriset nästa.

I helgen är det natthelg, för Perre.
För mig innebär det mest tråk. Fast borde städa, är inne i en snigelfartsperiod. Inte bra.
Julade i uterummet, det blev mys.
Sebban vet jag inte vad han ska göra.
Leopold vet jag inte vad han ska göra.

Lat
/Carina
’Ahh, just det NU vet jag vilken Sofia det är, tror jag (?!?) – det är ju min jobbcoach hehe… sorry Sofia’

'Lovade En Efterlysning!
Amanda 22 år söker bostad i Stockholm eller närförort.
Kontraktet på hennes 2:a handslägenhet på Gärdet går snart ut.
Amanda har fast jobb och jag personligen går igod för att det är en mycket bra, trevlig och pålitlig tjej.
Allt är av intresse - maila mig så vidarebefordrar jag det till henne'

Kopior

Sicken jädrans följetong detta är bland landets bloggar och jag hänger på. Förstås.
Lite spännande är att det verkar som om alla har sin egen orsak till varför vi inte gillar dessa kopior.
En del verkar vara mest irriterade på att deras egna original sjunker i värde, en del blir ledsna över att i god tro köpt vad de trott varit original, andra blir förbannade över den dåliga kvaliteten, en del förfasar sig över barnarbete och så finns de som är arga över att hänsynslösa människor tjänar massor med pengar.
Men så finns det också en del som anser att det är okej.
Fråga mig inte hur man kan tycka det. Att köpa ett kopierat plagg, gjort av barn, sålt av kriminella till ett överpris. Märkliga människor. Alltså köparna.
Själv blir jag mest frustrerad över den brottsliga verksamhet som ligger bakom massreproduktionen.
Jag blir arg över den kriminalitet som råder i världen, några som tjänar multum på andras bekostnad. Jag blir upprörd över det mer eller mindre slaveri som tillverkarna blir utsatta för. Om utpressning om designers som får se deras livsverk mynna ut i sketna duplikat.
Jädrar vad sånt kan trigga igång mig.
Och vad är det för mening att köpa ett plagg. Svindyrt som original. När det lyser kopia om det.
Sorry – men det ser bara vulgärt ut.

Nu har jag varit seriös för flera månader framåt. Kändes bra.
Såg att Tradera har lagt till en tilläggstext då man ska sälja, där går nu att läsa följande:
’Allmän information
Tänk på att det inte är tillåtet att sälja objekt som gör intrång i annans immateriella rättigheter (t ex upphovsrätt, varumärkesskydd och mönsterskydd) såsom t ex kopior/replikor.’

Inte för att jag tror att det hjälper men på det här sättet går säkert Tradera fria i alla fall…
Passar även på att slå ett slag för BluffBloggen och det nya forum som finns där – tror fortsatt att den 'i ett fungerande skick' kan fylla sin funktion. Med råge.

/Carina
Originalet

Det blev som man tänkt sig

Igår var det ’all time high’ – högsta lägsta humorsnittet. Om ni fattar.
Höga härliga skratt som liksom en vulkan bubblade ur mig. Hejdlöst.
En dos glädje är aldrig fel. Igår var det dubbla doser. Det mår man gott av.
Inte helt otippat stressade vi som galna råttor innan.
Hämta upp Loppan, hämta upp Sebban, lämna Dessan hos Brorsan och parkera bil.
Kvällens MC Janne W inledde med att försöka få igång den för kvällen, inledningsvis något tillknäppta publiken.
’Tips! Är du livrädd för och/eller helt ogillar att bli tilltalad av andra. Be INTE om att sitta närmst scenen.’
Förste man ut var Martin Lagos. Som jag har skrytigt för folk om denna min ’egen’ personliga favorit. ’Han e så nedrans bra, helt grym - ni bara måååste se honom’, (han & flickvän (f.ö. himlars trevlig sådan) firar 5 år dag – OM ni läser ’kram & grattis’).
Fattar att det ibland är svårt att hålla fokus. Stundom blir det inte lika bra. Lite som mitt bloggande. Faktiskt.
Även om det bär emot måste jag erkänna att han inte riktigt nådde sina ’vanliga’ höjder. Det är lugnt Martin, du är med på min ’topp 5’ lista ändå.
Så, kvällens gigant (ja, han är ganska lång) Henrik Schyffert.
Han gick ut stenhårt, och ökade. Publiken skrattade. Personalen garvade. Lokalen vibrerade och Henrik var i sitt ess.
Men sen… hmm, någonstans på vägen blev guldet till sand. Publiken tystnade. Personalen började jobba. Lokalen stillades. Men Henrik, den rutinerade styrde på ett lysande sätt upp det hela. Han fick till en slutkläm, som höll. Och lämnade scenen, med en cool känsla efter sig. Som det proffs han är.
Trean för kvällen var Isak Jansson.
Alltså. Vilken jädrars rolig/duktig/begåvad/underbar kille. Jag tror faktiskt att han drog ner kvällens högsta och flesta skrattsalvor, hans ’Nya Zeeländare’ är bara oemotståndlig.
Avslutningsvis var det dags för Tobias Persson.
Har inte sett honom mer än på TV tidigare. Också, fenomenalt rolig kille.
Kan bara konstatera ’Standup ska ses live!’
Med ett leende från öra till öra lämnade vi mätta och belåtna lokalen.
Sen var det samma procedur. Fast i omvänd ordning.
Hämta Dessan hos Brorsan, lämna Sebban och lämpa Loppan. Hem.

Belåten
/Carina
P.s
Ber verkligen om ursäkt för de totalt katastrofala bilderna – gränsfall om de överhuvudtaget skulle läggas ut…


Öhh, morsan sluta plåta. Vi vill inte vara med på din jäkla blogg - fattaru!!!

Martin Lagos

Henrik Schyffert

Janne W

Isak Jansson

Tobias Karlsson

PRESSTOPP!

Fick just besked. Otroligt osannolikt roligt sådant.
Ikväll kommer vi att gästas av HENRIK SCHYFFERT, yes allright – now we talking celebrity!!!

Bortsett från det är jag sur.
Förbaskat sur.
Tvättade min nya fina kofta, tänkte att den skulle dra ihop sig lite i armarna (som ni vet lider jag av ’armus kortus’).
30 gradera i maskin.
Nog krympte den alltid,
Nu är jag sur och ledsen.

Planerat är planerat.
Koftan åker på ikväll ändå.
Har jobbat som en toka på att fylla upp ’mitt’ bord.
Slutsats. Folk är rätt trista. Gedigen 'kändislista' till trots.
På en skala, 'Hur tråkiga får vuxna människor vara på en onsdag?'
Nu blir det vi. Och sönerna, det hör till sällsyntheterna. Inget ont som inte har något gott med sig. Jädrars så toppkul, familjemiddag - på en onsdag, jo jag tackar.

Kvällens line up ser ut som följande:
HENRIK SCHYFFERT – Fruktansvärt känd
TOBIAS PERSSON – Utsedd till Sveriges roligaste man, Comedy Fight Club på TV3
JAKOB ÖQVIST – Idol 2010, Dansfeber, Vakna med the Voice
SORAN ISMAIL – Parlamentet, Roast på Berns
MARTIN LAGOS – Känd från TV3:s Comedy Fight Club, Gröna Lund m.m.
ISAK JANSSON - Comedy Central, Stockholm Live, tittar mycket på TV3
Kvällens MC – Vår egen;
JANNE WESTERLUND – Allmänt känd

Vi starta åtta. Typ
/Carina

Min bragdman!

Okej, jag vet.
Är det något Perre ogillar så är det när jag skriver ’pluttinuttiga’ saker om honom i bloggen. Därför jag gör jag inte det. Aldrig.
Det vore således dåligt och respektlöst av mig att nämna att han här om dagen tog med sig en käpp och spade ner i källarförrådet för att kunna försvara sig mot spindlar. Det vore rent av elakt att berätta om både pannlampa och ficklampa. Jag skulle heller aldrig beröra de kraftiga slag som han måttade mot väggarna innan han kröp ner. Det vore samvetslöst och styggt att nämna att jag skulle passa vid luckan så den inte gick igen och det vore definitivt gement av mig att berätta om rädslan för möss och råttor. Sådana tarvliga saker skulle jag aldrig skriva. Därför gör jag inte det. Aldrig.
Istället berättar jag stolt att han på egen hand (för jag bangade, förstås) kröp ner i den fuktiga obehagliga grunden, på knä kröp runt och som en mästare bytte batterier i den mätare som avgör temperatur och fukt i grunden. Det är min Pelle. En orädd karlakarl. Sådant berättar jag gärna. Och ofta.

Stolt
/Carina

Jaha!

Tänkte bara sådär lite upplysningsvis påminna om att det är onsdag imorgon. Igen.
Nähä - Ja ja, jag vet – mer reklam, som om det inte redan räckte?
Men alla kära. Jag skriver inte detta för att tillfredsställa era lustar (även om jag ser det som en bonus om jag lyckas) utan för att fylla min egen magra tillvaro med innehållsfulla ord som med lite tur kan genereras i några ynka ören. Det är värdefullt. För mig.
Och klart man måste påminna när det just imorgon kommer vara något av TV-komikernas kamp.
TV3 vs TV4. Reklam vs Reklam. Eller vad man nu ska kalla det.
Från TV3 har vi killen som blivit utsedd till Sveriges roligaste man TOBIAS PERSSON. Vi har även min favorit MARTIN LAGOS samt dalmasen som alla älskar ISAK JANSSON.
Från TV4 kommer Dansfebers egen Posh Spice JAKOB ÖQVIST, Parlamentets huskurd SORAN ISMAIL och sportfånen från Hökarängen, JANNE WESTERLUND.
Bee there – I will

Träffade fantastiska ’Mollymormor’ förra helgen.
I egen hög person överlämnade hon min efterlängtade dyrgrip, en alldeles egen #808 (som säkert har ett mer spännande namn än så, men ni vet... jag och namn).
En kofta som jag älskade från första stund.
Den är varm, den är rosa och nu är den min!

Pink Lady
/Carina

Och nu blir det reklam!

Okej, jag ger mig.
De mediala krafterna vinner – jag kan inte längre stå emot de hårda globala ekonomiska intressena som länge ’terroriserat’ mig.
Man har ringt, mailat och messat. Bönat, bett och tiggt om att få chansen till att visa just ’sina’ produkter på min opretentiösa sida.
Jag har hårdnackat nekat, förklarat att de måste tagit fel, att min sida är en enkel blogg som behandlar mitt oansenliga liv och leverne . Jag har hänvisat till personlig sekretess samt vikten av att hålla bloggen neutral för mina besökare. Etablissemanget har inte lyssnat.
Med stigande besökssiffror började jag till slut förstå vidden av mitt bloggande och det började till slut bli smått ohållbart. Som ett litet barn på julaftonen svarade jag ’ja ja ja’ när annonsörerna började locka med gigantiska gage och grymma rabatter. Typ NOT.
Den enkla sanningen är att jag har fallit för frestelsen och lägga upp reklam på min sida – det av helt egna egoistiska (& fattiga) skäl.
Så gör mig en tjänst. Klicka - klicka – klicka =)

Idag har jag annars agerat hemsamarit åt mamma.
Hon är fortsatt konvalescent och kommer så vara flera veckor till.
Det blir många vändor mellan Fagersjö och Näsby Park. Många.

Medellös
/Carina

Wine sucker

Jisses amalia, herre jösses å gudars skymning vilken sjuädrars god middag vi har ätit idag.
Jag snitsade till en fisk och –skaldjursgryta som slog alla rekord i godhet, smaskighet och superbitet och till det ett fantastiskt vin, Bonterra Chardonnay 2007 (nr 16632).
Den (eller de) vänliga själar som gav mig den flaskan i present på födelsedagen i somras (hemskt ledsen att jag missat namnet) ska ha en extra stor kram och eloge, vilken fullträff.
Dra mig baklänges vilken fantastisk smaksensation detta var tillsammans. Det gifte sig, på alla längder och bredder. Skulle ha platsat på vilken lyxkrog som helst. Garanterat.
Med åren har jag utvecklats från skolmåltidsassistent till något av en halvschysst krogkock som skulle platsa på vilken hyfsad restaurang som helst. Med mamma 'The chef superbe' som lärare har det liksom inte kunnat gå fel. Ever (oouups, de e att sticka ut hakan, måste vara vinet).
Vin som tidigare endast inmundigas vid ’festligare’ tillfällen avnjuts numera vid varje delikat måltid (we just cant get enough) ...
Vi har helt en enkelt blivit två totala mat och vintorskar. Sant.
Erik Lallerstedt släng dig i väggen.
Som tröst för de som fortsatt anser sig vara okunniga och oinspirerade i köket kan jag meddela att matinspirationen började när sönerna flyttade hemifrån. Kan man tänka.

Gormanden
/Carina


Hamnkrogen i Nynäshamn för några veckor sedan

Bokmal?

Tyckte det var dags att ta tag i min intellektuella sida.
Skaffade mig några böcker.
För att utveckla mitt eget skrivande ska jag läsa mer. Har läst att man ska göra så – därav bokinköpen.
Det var 14 dagar sedan.
Tror ni att jag ens har ids att börja?
Nej, det var just det.
’Förr’ var jag lite av en bokmal (nåja), böckerna bestod förvisso inte av några litterära mästerverk och någon Nobelpristagare har aldrig hamnat i min ägo.
Min nisch låg (ligger) mer åt det underhållande och lättsamma, det loja och förlustande. Det spännande, dramatiska och nervkittlande hållet.
Att kalla mig bokmal känns dessutom något långsökt och pretentiöst. Rent av felaktigt.
En riktig bokmal är någon som utan problem kan plöja 10 böcker på en vecka. Det är Inte jag.
Dessutom har jag svårt att relaxa i ett rörigt hem. Städa först. Läsa sen (och redan där spricker det, ofta).
Prioriteringen hamnar titt som tätt på datorn, tv´n, matlagning etc.. Ja ni hör. Jag aspirerar inte på att bli någon av Bonniers VIP-kunder.
Senaste åren har mitt läsande begränsat sig till ljudböcker (vilket är ett förträffligt sätt att ’läsa’ på) och en å annan deckare i solstolen.
Alla lästa böcker till trots har jag aldrig varit någon ’plugghäst’ och vi är ljusår från att utfärda någon akademikervarning. Tyvärr.
Men, nu är böckerna på plats. Ingen återvändo.
OM jag nu inte måste städa lite. Först.

Analfabeten
/Carina

P.s Samtliga böcker är inköpta efter 'bloggtips' - så det är ERT fel om jag kastar bort min tid på 'dåliga' böcker ;)

En lördag

Idag, ännu en dag.
I brist på kloka, underhållande och/eller smarta ord får ni hålla tillgodo med text av dåligt underhållningsvärde tillsammans med några halvtaskiga bilder.
Perre inledde dagen med att meddela ’du vet väl om att du ska vara inne i stan om en dryg timme?’
’Mmm’ – svarade jag trött, väl medveten om att jag hade ont om tid.
Fixade kaffe, hängde upp tvätt, tömde diskmaskinen, fyllde diskmaskinen etc. etc.
Jisses. Varför börjar jag alltid med en massa sidoprojekt när jag vet att jag har brått???
Nåväl, in till stan. På date. Mollydate.
VAAA!!!
Det har du minsann inte nämnt. Nixpix. Surprice!
Fick idag det stora nöjet att fika tillsammans med mormor, ’Mollymormor’.
Att kalla denna underbara kvinna för mormor är inte att ge henne rättvisa (eller så är det just det de är, hmm - ska fundera på saken)
Maken till tjusig människa full av energi får man leta efter. Jag kände mig som en vimsig tonåring bredvid.
Och så har vi en affär ihop, eller två.
För en tid sedan lade hon ut lite plagg hos Bina och jag knep två av dem.
En efterlängtad lila Tenfold (som ni sett) och en annan dyrgrip som nu är i min ägo. Återkommer om den senare.
På väg till den södra förorten mötte jag en trupp försäsongstomtar, vet inte om plåtburkar i händerna är den senaste tomteaccessoaren, hehe. Hur som helst såg de ut att ha det trivsamt.
I 180 till Farstahallen. Gled in där ungefär 3 minuter innan matchstart. Som vanligt.Typ.
Matchen var en tät spännande historia.
Resultatet 8-4 till Farstas favör, kändes bra. Helt okej faktiskt.
För min del var vinsten ännu ett bevis på min förträfflighet i sekretariatet, vilken klippa jag är.
De s.k. experterna talar om att tuff fys är nyckeln till årets framgångar, bahhh…
Känns det bättre för dem kan jag bjuda på det ;)
Hem.
Vinkade av Perre som skulle på Aktiemöte (eller vad man ska kalla dessa grabbsammankomster?!?)
Tänkte jag skulle återlämna Häxutstyrseln från Halloween till grannen.
Fastnade där i två timmar, drygt (tack för kaffet Angela) – vi är ungefär lika goda pratare båda två =)
Hämtade upp Sebban
Fest med sjörövartema stod på programmet. Klart man ställer upp och skjutsar. Alltid.
Hem, ljuva hem.
Middag för dagen. En riktig härlig ’singeldinner’. Bruna bönor, ätna direkt från kastrullen. I soffan.. ahhh, gott.
De e lördag mina vänner

Bruna bönan
/Carina

10-11-12 13:14:15

Det ska sägas med en gång, jag trivs fantastiskt bra i Stockholm och har svårt att tänka mig att bo någon annanstans.
Jag tar bilen vart än jag ska och gör det med nöje – jag är fullt medveten om bilskatter och vägtullar, betalar dem som man ska (även om ordet ’nöje’ sällan nämns i samma mening).
Vägverket (eller som det numera heter Trafikverket) skickar ut fakturor över passerade in och utfarter en dryg månad i förskott dvs. det du åker i augusti kommer på faktura i mitten av september med sista betalningsdag sista oktober.
Som den ordningsamme individ jag är betalas summan (för oss för tre bilar – min, Perres & Mammas) redan sista september, i det fallet tror jag inte att vi är unika. På något sätt!
Säkerligen gör en majoritet av Stockholmarna så, FATTA vilka sjujädra ränteintäkter som ’vi’ bjussar staten på varje månad – vi pratar hysteriskt mycket pengar!!!
Det som gör mig mest upprörd, förbannad, förbaskad, skitarg och kastar heliga hundars förbannelse över är faktumet att OM man av någon outgrundlig anledning någon gång missar att betala i tid kommer det inte en vänlig påminnelse som upplyser om fadäsen utan ner dimper ett jädra 100 kiloskuvert med en påminnelseavgift på 500:- yepp, ni läste rätt, f e m h u n d r a j ä d r a k r o n o r PER BIL!!!
Man behöver inte vara släkt med Einstein för att räkna samman den slutsumman, plus då passerkostnaden.
Klart man blir sur :(
Det här har naturligtvis aldrig hänt oss, jag bara upplysningsvis informerar hur det 'kan' gå. Bara så ni vet.

Imorgon är det secktime igen.
Jag älskar de där lördagarna då jag från min centrala plats känner mig oerhört betydelsefull, lite som den viktigaste kuggen i maskineriet.
’Mina’ fantastiska herrar leder just nu serien (om än på målskillnad), jag kan inte se detta på annat sätt än att de är resultat av det trygga och rutinerade jobb sekretariatet har gjort. Och gör. Hela tiden!
Vi är bjudna på Rockfest imorgon. Hade sett fram emot det, hade varit toppkul. Nu blev det en krock, Perre ’kom på’ att det även var Aktiemötet med 'grabbarna'. Så typiskt.
Jag har med ljus och lykta sökt en ersättare. Utan resultat. Har jag bara svårflirtade vänner – har jag vänner???
Sebban ska på maskerad/30-årsfest. Det till Leopolds gamla fotbollstränare. Lite kul
Leopold är också kul. Fast på sitt sätt. Har vissa problem med att nå honom. Det är inte kul.

Idag,
10-11-12 13:14:15
...jorden gick inte under. YES eller?!?

Rättshaveristen
/Carina

Idag regnkläder!

Jag fick ett mail - igen!

Minns ni att jag för en tid sedan fick ett sånt nedrans smickrande mail så jag 'bara-var-tvungen' att delge och förmedla det till allt och alla och var läskunniga.
Nu har det hänt, igen!
Skillnaden är att denna gång är det min brevskrivare som önskar sig lite uppmärksamhet och då målet helgar medlen är det självfallet bara att bjussa på lite värdefull tid i etern (eller om man så föredrar ’ i cyberrymden’).
Sänder ett respektfullt tack för att ’gästinläggaren’ valde just min lilla enkla boning för hennes sunda tankar. Tack MoralMadde.

Smickrad
/Carina

” Jag är en av många blogglösa, som dagligen plöjer igenom en gedigen (Molly) blogglista och jag är övertygad om att alla läsare har lika stor glädje av dem som jag har.
Dessvärre (och nu talar jag bara för mig själv) är jag urdålig på att kommentera, vilket givetvis är tråkigt för blogginnehavarna. Jag har några teorier om varför det kan vara så.
Ibland har man inte tid, ibland får jag för mig att det inte har någon betydelse för dem eftersom man ändå inte själv har en blogg och så kanske de känner sig ”tvingade” att svara, ibland kanske man drar sig för det, för att merparten av de som kommenterar, ”känner” varandra på ett eller annat vis och kommenterar väldigt personligt. Jag vill poängtera att detta är mina EGNA FUNDERINGAR och inte något som jag har några som helst belägg för.

Anledningen till att jag skriver detta är att det märks en liten trötthet hos vissa bloggare, de har helt enkelt gått i stå och tycker inte de har något nytt att komma med. Vissa överväger t o m att lägga ned sina bloggar (hemska tanke) Det kan man förstå, då det både krävs tid, energi och lust att skriva inlägg, fota osv. Därför skulle jag vilja att vi som vet med oss att vi är dåliga på att kommentera, kanske kan ta den extra minuten och skriva en uppmuntrande tanke eller mening? Jag har på olika vis, kommit i kontakt med en del bloggare och jag är helt övertygad om att det skulle betyda mycket för dem.
Det är ingen som bett mig skriva detta, detta är helt och hållet på eget initiativ!!
Min önskan med detta, är att bloggskrivarna ska förstå att de har en betydelse, att de är inspirerande, beundransvärda och varmt uppskattade, inget annat.. (jo, få de som överväger att sluta blogga, fortsätta såklart)

Tack för ordet
//Madeleine"

Ny dag med lite gårdag!

Nu för tiden är jag ’hej och du’ med hela personalstyrkan. Sånt är trevligt.
Känner mig oerhört ’branschig’ och minglar världsvant runt med ett glas i handen. Sånt är mycket trevligt.
Gårdagskvällens kommentar var damen som förkunnade att ’det var så jädrarns roligt att hon hade svårt att hålla sig för skratt’. Ja, vad säger man… ???
Härligt, men lilla damen – att skratta är ’lite av själva idén’. Inte lätt det där med humor.
Det finns tillfällen då jag suttit i kulisserna och lidit mig igenom akterna, ibland lyfter det inte - det blir lite av platt fall.
De kämpar, blir grova i mun och flabbar - men publiken sitter där med tomma ögon och är inte med på noterna. Alls.
Igår inledde urgulliga Cilla Domstad.
Cilla är en tjej det sprudlar om, energin liksom sprutar ur öronen på henne när hon drar igång låter hon som en blandning mellan en pårökt Krösamaja och en speedad Lena PH. Fast på ett positivt sätt.
Cilla berättade själv att hon fullkomligt avskydde att uppträda i Stockholm, ’det var aldrig någon som förstod hennes dialekt’ (förklaringen ser ni ovan). Försökte peppa, ni vet ’ähh vadå de är väl inga problem, det blir kanon’.
Hon kliver upp på scen (för dagen dessutom med ett filmteam i hasorna), börjar prata, skämtar, snackar, garvar, kommenterar.
Folk skruvade lätt på sig, tittade i backen, några dova småfniss och artiga applåder kunde anas.
Jag led, oj vad jag led med denna annars så begåvade tjej.
Men nej, taket lyfte inte och Cilla kunde nästan segervisst konstatera att ’hon och Stockholmarna inte lirar ihop’
Janne W passade istället på att göra ett av sina absolut bästa framträdanden (pratar plats Helenes Krog)
Jädrar i havet vad han fick med sig publik och gäster – där lyfte taket, med råge. Kul, jädrans kul.
I andra akten inledde Yvonne Johnsson.
Om Cilla är en smålänning med tempo är Yvonne en smålänning av mer ’Kristina, jag tyar inte längre-kategorin’. Lite stillsammare, lite softare men fantastiskt rolig.
Yvonne är en skön donna på scen, självklar och trygg.
Avslutningsdelen tog, i sammanhanget åldermannen Pontus Enhörning hand om.
Och visst är han ett fullblodsproffs, både när det gäller komiken och sättet han tar gästerna.
Efteråt satt vi i ’logen’ och diskuterade radio, efter 30 år på Sveriges Radio får man betrakta honom som ålderman även där.
Trevlig, kunnig med en eftertänksam ton.
Vi båda var rörande eniga om att det var dags att lägga ner finska radion före Sportradion på kvällarna.

Beslutsfattaren
/Carina

Carina 'Partytrollet' LE

Svenne 'MC' Brundin

Cilla Domstad

Janne Westerlund

Yvonne Johnsson

Pontus Enhörning